... och jag blir ledsen.

Kvällarna är sådana... när man har det tungt kommer klumpen igen.. långsamt, men den är där och skjuter fram när man är som ensammast och inte vet var man ska eller hur man ska.

Att förlora någon när någon försvinner och går bort... Allting blir genast så jobbigt, kroppen sjunker till ett stadie där den ler på dagarna och gråter på kvällarna, tycker hellre att det skulle vara tvärtom. För på dagarna kan man tröstas av folket runt omkring än, även om man tror att dom inte förstår så finns dom i vilket fall där och det är nog det viktigaste...
Men på just kvällarna när allt är mörkt och kallt och håkans depp låtar strömmar ut ur högtalarna känner man sig inte så tuff längre!

Så FÖRLÅT till dig som försöker men inte får ett svar. Tror inte att du vet hur ont allt gör. För jag är ju glad. Och ler. På dagarna...

Här kan du skriva om dig själv, vad du tycker om & inte tycker om.

Name
Email

Februari 2012 - Januari 2012 - Oktober 2011 -

Allmänt -